Detta är en berättelse om kärlek som överlever missbruk.
Samtidigt som jag kan beundra sådan kärlek, blir jag också förbannad över hur naiv hon är i vissa avseenden. Okey, man kanske skaffar ett barn med en missbrukare, men fyra??? Hur kan man inbilla sig själv att ytterligare ett barn ska förbättra eller ändra situationen? Om inte ändringen kom med första barnet, är chansen cirka noll att den kommer senare...
Och att hon står ut! Jag skulle tagit mitt pick & pack och dragit för länge sedan... Men däri ligger kanske skillnaden? En del slåss för kärleken oavsett odds, andra ger upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar