Så vackert, så sorgligt!
Martinsons rymdepos är så magnifikt att jag inte kan beskriva det. Det gör ont i hjärtat när man läser om rymdskeppet som kommer ur kurs utan möjligheter att komma fram till den tänkta destinationen, den enda räddningen. Har du inte läst "Aniara", gör det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar